Alla har olika upplevelser och effekter av floating. Detta är min personliga upplevelse…
När jag fört igen luckan och lägger mig ner så lyfter vattnet mig. Benen och rumpan som precis varit på botten lyfts upp till ytan när jag lutar mig tillbaka. Jag slappnar av i nacken och låter vattnet bära hela mig. Endast baksidan av kroppen är i vattnet tack vare att vattnet bär mig. Eftersom jag floatat innan så hittar jag snabbt in i vilken position jag tycker om, att ha armarna böjda uppåt. Ganska direkt känner jag hur jag andas ut, landar och kroppen slappnar av.
Jag hittar mitt andetag, idag känns det i bröstkorgen. Jag hör hjärtat slå, hjärtat anpassar sig inte till viloläget lika snabbt som mina muskler. Det är okej, det kommer. Tankar kommer och jag påminner mig om att släppa dem vidare och fokusera på andningen. Det är den stora utmaningen för mig med floatingen, tankarna. Att ligga helt stilla utan att röra ett finger är inga problem för mig, däremot kommer många tankar. Så det blir många gånger jag behöver påminna mig om att släppa tankarna och fokusera på andningen.
När jag legat stilla i ca 10-15 min känner jag inte längre vad som är luft, vatten eller nedre delen av kroppen. Allt blir ett. Jag tror att det är så de som är rullstolsburna har det, att man inte känner nedre halvan av kroppen. Första gången man upplever den känslan är det ovant. Man vill gärna röra på tårna för att känna så att de är kvar, men jag är van och ser det som ett tecken på att jag slappnar av, påminner mig om att åter fokusera på andetaget.
Tidsuppfattningen försvinner också. När det har gått 30 min vet jag inte om det gått 20 eller 50 min. Min man ska väcka mig genom att starta musik och jag undrar om han har glömt mig, han kanske tycker att jag behöver ligga här längre… Har man stort kontrollbehov kan det vara svårt att ha tillit till att någon annan har kontrollen över tiden och tankarna fastnar där. Påminner mig igen om att fokusera på andningen.
I slutet av sessionen är hela kroppen avslappnad, inga muskler är aktiverade, jag känner bara huvudet och bröstkorgen. Eftersom kroppen är så avslappnad behövs nästan inget syre vilket gör att andetaget kommer och går. Pulsen och blodtrycket har sjunkit så det låter inte lika högt inombords längre. Tankarna är färre, för mig försvinner dem inte alltid men de är inte lika många och dem snurrar inte lika snabbt. Jag styr dem lättare.
Musiken hörs långt iväg och jag kommer sakta tillbaka till verkligheten. Jag rör lite lätt på fingrarna och tårna, hittar tillbaka till min kropp. Inser att jag har rätt när jag säger till kunderna att inte utvärdera avslappningen under tiden, jag har varit långt borta utan att märka det.
När jag reser mig känner jag musklerna försöka hitta tillbaka. Under tiden jag duschar vaknar jag upp med en helt ny känsla i kroppen. En känsla av lugn.
